Nutidens porträttering av dåtidens historia
Min syster pluggade i England ett tag, och någon gång tog hon en buss – men var den enda ombord när hon gick på. Hon väljer en valfri plats, sitter där, och tänker inte mer på det. Tills en kille kliver på, går upp till hennes plats, och sätter sig bredvid henne.
Vad jag förstått så är det ett normalt beteende för den kulturen hon då bodde i – men för en svensk person är detta inte gjort. Att sätta sig bredvid någon är något som en kanske kan tvingas göra när bussen är full, men även då finns det dem som hellre står än sitter bredvid någon. Så att i en nästan tom buss, vara den enda som sätter sig bredvid den andra, är lika läskigt som ifall någon skulle förfölja dig hem med en kniv genom en mörk skog.
Den kulturella krocken var nog den mest påtagliga under tiden hon bodde där, men det visar också att kultur och dess situationer kan vara så otroligt olika genom tider och platser.
Jag började se på The Great*, an occasionally true story, och blev så glad över att se hur de inkluderat alla slags personer i den ryska aristokratin – den där Hamilton-effekten, när historia beskrivs (någorlunda) korrekt i kläder, omgivning, story men inte genom hudfärg och etnicitet.
Men det ger också en känsla av närhet – av att faktiskt kunna se nutiden i den historia som beskrivs, och att inte bara se en karaktär påtvingad på någon som bara har etnicitet, men inget annat.
För genom nutidens lins så är de historiska personerna exakt densamma – de har samma hy, samma tal, samma språk, samma kroppsform. Men för dem var de nog annorlunda; de kunde se skillnaderna i dialekter, kunde se att personer var från olika delar av landet, kanske till och med andra länder, och att de hade olika bakgrund, olika släktskap, olika historia.
Men för mig, som lever i ett helt annat samhälle, så syns inte det. För mig skulle det bara se ut som samma slags ryss som jag alltid ser presenterad. Jag ser inte skillnaden.
Men i den här formen av uttryck så gör jag det – för att det är något jag är mer van vid. Jag är van vid en helt annan form av multi-kultur än vad de var, så för mig skulle deras multi-kultur sett enformig ut – bara för att jag inte har den linsen att se igenom.
Samma gäller även för detaljerna i berättelsen – allt är troligen inte som det verkar i serien. Som så mycket annat, många detaljer är förlorade, men också många som inte skulle översättas till min form av upplevelse. Som min systers kulturkrock ovan – beroende på vem en berättar det för, och deras bakgrund, så kommer chocken ligga på helt olika sidor.
Så för någon som levde den kulturen, eller i alla fall känner till de historiska detaljerna, kanske serien ser väldigt overklig ut. För de kan se skillnaderna. Jag kan inte det, och vissa detaljer kommer ge mer effekt än de som kanske är mer verklighetstrogna, och på så vis skapa en mer realistisk bild – för mig, som lever i en helt annan kultur och tid.
Det är inte alltid så, men jag missunnar inte media att vinkla några delar för att jag, som oinsatt, ska kunna förstå vikten av vad som händer och vad jag ser, trots att det inte är lika ‘verklighetstroget’ som det skulle kunna vara.
NeverBeenACorpse 