TW: husdjur och mental ohälsa
det är fan fascinerande vad ens hjärna kan göra, även med en sjv
lite tmi eller tw nedan men:
min hjärna drog upp minnen jag mår dåligt över – fortfarande, många år efter händelser. i stora loppet obetydande, men JAG vet att jag gjorde fel och hanterade det fel, och att mina dåvarande husdjur tog illa av det.
min hjärna spelade det för mig, och jag sörjde och mådde skit och skämdes – men började sen resonera.
tänkte igenom situationen, omkringliggande och efterföljande – helt enkelt psykologiserade mig själv. insåg att jag gjorde vad jag kunde, med vad jag hade.
tex så hade jag inga pengar och gick en tid på soc-bidrag – men trots det lade jag pengar på bättre mat och leksaker. Typ tog från min egen bekvämlighet för att ge till dem, i en situation där pengar var det värdefullaste jag hade.
Jag lade tid, energi, och pengar på dem, och jag utvecklades från mina misstag, och skaffade kontakter enbart för att lära mig om dem.
lyckades gå från att inte ens kunna nämna X till att faktiskt tänka ”jag gjorde X och det var skitdumt, pga jag var en idiot. Men jag gjorde aldrig något liknande någonsin igen och fattade direkt varför X var fel från början.”
sörjde dem ett tag också, men Mini kom och stirrade på mig tills jag sluta gråta haha. Nu har jag mest… den där tomma, lite små-leende känslan efter jobbigt mentalt arbete som faktiskt ledde någonvart.
blir tårögd när jag tänker på dem… men det är mer pga saknar dem. önskar dem väl, vart de än kan vara i universum. och den mentala blockaden är typ borta. den som sade ”rör ej, gör ont”. det gör fortfarande ont, men inte pga skam och skuld. och det känns lättare.
anyway gå och lägg er wtf (ska sova nu sjv)
NeverBeenACorpse 