Kriminal-serier och skuld
Netflix har flera true crime-serier och dokumentärer och jag har sett en del. Det finns vissa som är bra, informerande, utforskande, men det finns också dem som är så otroligt dömande eller rent av exotifierande.
Ett massivt problem som återkommer inom flera olika verk är när polis/anhöriga eller andra uttrycker sin oförståelse för hur någon kan ha begått ett brott. Det blir nästan som en obligatorisk del, i slutet; att ifrågasätta hur ond en person måste vara för att kunna begå detta brott, hur någon som också var en människa kunde skada en annan?
Speciellt när det är polisen som uttrycker detta. Som har en så bestämd vy över vad som är rätt, vad någon gjort, och speciellt varför de gjort detta.
I True Detective berättar en polis-man hur han mötte en familj vars ‘far’ blivit mördad, och han tog familjen under sin vinge, det vill säga han hjälpte dem med saker som en ‘man’ borde göra, och köpte mat med mera. Han blev vän med modern och dottern, och när det uppdagades att dottern hade mördat mannen med hjälp av en vän, så lade han in väldigt mycket personligt omdöme i detta. Han berättade hur dottern skyllde på att mannen hade våldtagit henne sedan en ung ålder, och att modern hade accepterat detta igenom att vända andra kinden till (modern blev också misshandlad av mannen), och att hon till slut lyckades mörda honom.
Men det enda polisen hade att säga om detta var att denna familj hade förrått han välvilja, och hur en flicka kunde göra något sådant och sen skylla på sexuella övergrepp, ”If they ever even happened”. Det är bokstavligen vad han sa.
Eller i Frenemies, i ett avsnitt som berättar hur en flicka blir gravid och väljer att stanna med fadern, en destruktiv knarklangare, trots att hennes bästa vän har ett helt annat liv. Flickan ringer över bästisen, för att hennes pojkvän ska kunna råna henne, men pojkvännen knivhugger den gravida bästisen till döds. Bästisen skriker efter sin vän – som istället springer ut till bilen och väntar in sin pojkvän där. Enligt polisen, serien och anhöriga så ‘väljer’ hon sin pojkvän över sin bästis, och alla säger att hon är fruktansvärd, hur kunde hon, polisen förklarar ”Det är bland det värsta jag sett, och flickan valde ändå att fly med pojkvännen” medan serien går vidare och berättar att flickan i förhör berättar att hon inte visste att detta skulle ske. Eller enligt polisen; totalt förnekar att mord var en del av planen.
För mig, som dagligen möter information och memes och vänners statusar som pratar om trauma, PTSD, övergrepp och hur en hanterar och överlever detta, eller hur människor reagerar och agerar under traumatiska omständigheter, är det fruktansvärt att höra detta. För jag empatiserar med ‘mördarna’ i detta; de är i ohanterbara situationer, och de varken kan eller har möjlighet att ta sig ur dem på annat vis, eller något vis alls, och försöker få någon form av frihet eller rättvisa, och ingen omkring dem kan se detta. Hur poliserna som hanterar dem, som griper dem och skriver rapporterna, endast ser dem som skyldiga. Att serien endast lägger fram möjligheten att de är skyldiga, eller endast visar personer som aktivt skyller på dem, allt för att skapa mer mystik, mer intrig, istället för att ens ge möjligheten till att se personerna som något annat än helhjärtat skyldiga till mord.
Det gör ont i mig att se det, och veta att så många kommer lyssna på detta och endast se den sidan, utan att själv tänka att något annat är möjligt. Hur jag själv växte upp med det, trodde det så otroligt länge, innan jag började genuint bearbeta mitt eget trauma, och sakta började förstå att det inte är så enkelt.
Det är aldrig så enkelt.
Det finns inga onda eller goda personer. Vi är kemikalier och elektriska impulser bundna till skelett och muskler, som formas mer än vi förstår genom våra interaktioner och sociala liv. Hur vi är så otroligt bundna till våra sociala kopplingar eller brist på kopplingar.
Det finns alltid möjlighet att empatisera. Vissa kan utvecklas av det, vissa drar bara nytta av det, och vissa förtjänar det inte, men det finns alltid historier, det finns alltid bakgrunder, och jag vägrar acceptera att vi endast ska få brott beskrivet till oss som att de mest utsatta är de enda som inte förtjänar någon empati.
Jag kommer fortsätta se på dessa serier (inte alla) men jag kommer fan hata dem så fort victim blaming blir en del av berättandet.
NeverBeenACorpse 