”Ryck upp dig”

Det är så vanligt med personer som talar om att en måste förlåta sig själv och gå vidare. Att en måste hantera sin egen skit innan någon annan kan göra det.

Att en måste inse, ifall en gjort något fel, att en gjort fel, förlåta sig själv, bli en ny individ, och gå vidare.

Det jobbiga är att omgivningen, samhället, inte fungerar så. Har du en stämpel blir du inte av med den. Även om du blir något annat, inkluderande och positiv, så är det ‘trots din historia’.

Vi har ett väldigt destruktivt sätt att se på individer och deras handlingar. Vi bränner broar och sparkar personer som inte riktigt håller i sömmarna. Allt utan att syna våra egna problem och privilegier.

Tanken att om en förlåter sig själv, gör sin del för att betala av den skulden, och sedan går ut i samhället igen som en ny person, så kommer allt vara förlåtet. Det är inte så det fungerar, nästan aldrig.

Många saker i ens liv försvinner aldrig, speciellt om det blivit allmän kännedom. Samhället förlåter aldrig vissa typer av beteenden eller handlingar – så länge det finns tillräckligt stort tryck bakom anklagelserna.

Så länge en inte är en redan älskad individ – men även då finns det vissa handlingar som samhället aldrig kommer förlåta, även om individer eller grupperingar gör det.

Det är ett logiskt beteende – att utesluta de destruktiva individerna, att stänga dem ute ur gruppen, att hålla destruktivt beteende långt borta. Problemet är att den logiken inte alltid är baserad på logiska grunder. Det finns destruktiva individer som får vara en välkommen del av gruppen, även fast de gör tydlig skada, så länge någon annan får ta fallet.

Det finns en destruktiv tendens i att utesluta enskilda individer eller grupper. För det finns alltid dem som kan dölja det bättre – de som är välkomna, för de kan dölja sina destruktiva tendenser.

Ju tydligare linjer vi drar, desto enklare blir det att hålla sig på rätt sida. Även för dem som agerar destruktivt, de personer som samhället vill utesluta – för de lär sig precis som alla andra vad som är acceptabelt och inte att visa upp. De lär sig likväl som resten hur en bygger broar och underhåller dem.

Samhället har en logik med att dra en tydlig gräns som aldrig får passeras. Där vissa beteenden är oförlåtliga. Men den logiken är inte alltid den bästa, och tillvägagångssättet är sällan perfekt.

Hur kan vi få ett bättre samhälle, när vi endast utesluter dem som visar destruktiva symptom, istället för att behandla dem långt innan de kommer till den nivån?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s